Labbar

Words are just words, 

it is your actions that can 

make a difference

Idag hade man föreläsning på morgonen och sedan LSAB-visualisering's labb = en lång dag. Annette gav ut hand-outs så det var uppskattat och föreläsningen höll på i ca 1,5 timma. Vi hade 1 timma på oss att ta oss till Patologen så jag föreslog att vi kunde gå till datasalen (hade ett prio-mail som jag inte hann svara på morgonen.) 

Det var väldigt fint väder här idag. Vi stod i solen i säkert 10 minuter innan klockan började närma sig 10.30am. Väl där kom en man, Reza, och hade en kort introduktion om labben. Vi fick faktiskt jobba med två visualiseringsmetoder parallellt. Htx-Eo på fryssnittens vi snittade igår och ett riktigt patient prov från en man med positiv prostata cancer (cool stuff!) Jag och min labbpartner Patrik gjorde Eosinet först. Detta medan Rimrim och Lou fixade dehydrering's processen; Lana och Ava fixade primär antikropparna; Nanna och Sara fixade DAB. Jag och Patrik hade inget tills någon av oss föreslog att späda ut TBS - 50ml TBS och 950ml destillerat vatten. Easy cheesy! :) Det var mycket skratt och lama skämt. Man är lite halvt borta med all alkohol  :P (<== that was a joke)  

Vi fixad fryssnitten från Mayer's doppet till xylen (montering kvar.) Därefter fick vi börja med LSAB på cancer preparatet. Det var väldigt invecklat. Förstod mig inte på metodbeskrivningen och det var mycket bläddrande mellan papprena och, "vad menar dem här?" "skölja med vaddå?" "vilket moment är inte tidspecifik" osv. Så jag tycker definitivt att de kan förenkla/förtydliga metodbeskrivningen till nästa årsklass. Utöver det så fick vi ett ganska okej resultat. Dock så fick vi inte den optimala färgningen. Jag skulle gissa på att det beror på att det har skett ett fel i spädningar någonstans. Eftersom våra preparat inte hade starka kontraster men vi kunde se att det fanns malignt-cancer i preparatet. Eosin färgningen var så vacker. 

Måste säga en sak att det är en helt ny värld att se organismer och celler genom ett mikroskop. Bilderna. Upplösningen. Små justeringarna och bara kunskapen om att det finns så mycket mer. Jag är hel förälskad i mikroskopering. Ja jag har glasögon och nej, jag använder inte linser och mja, jag kanske skaffar mig det när jag har ett jobb som forskare i framtiden. Åh! Jag är så nyfiken på hur det kommer att vara. Okej, måste komma tillbaka. Drömmar. *små ler* :)

(När vi blev klara, vilket var tidigare än planerat,) så öste det ner regn. Jag hade inget emot det. Det är ganska skönt att gå i regn ibland och kolla på alla andra som står med sina paraplyn...

Sometimes i wonder if anyone ever thinks of stepping out of their comfort zone and maybe dance in the rain? I would love if my significant other would put away the umbrella and kiss me in the rain or dance with me despite the knowledge of people watching and thinking we are crazy. A simple childish act because Life is so beautiful and we have to make each moment count. Am i a crazy person for thinking like this?  

Det var en random tanke. Har basgrupp imorgon och inget mer men ska jobba med cellodlings-rapporten direkt efteråt med Patrik. Därefter vill jag ta en sväng förbi NTO och köpa lite konstmaterial som jag har spanat in. Hoppas att det inte är slut nu. På tal om konstmaterial. Min kära far ringde och frågade om jag behövde färg. Jag älskar dig pappa ♥

2 flaskor vit akryl och 1 svart. För grundmålning på canvas tavlor :)

Avslutningsvis så kan jag berätta om citatet i början av detta inlägg. Den är riktad mot en vän till mig och jag önskar verkligen att jag har fel men allt inom mig säger att jag kommer ha rätt, (as usual.) Det är ren idioti hur en del av mig vill öppna passagen men så tänker jag tillbaka på åren som vi känt varandra, konversationerna, samtalen och de jag minns är fina, men så finns de sårande och uppgivande stunder som inte känns så bra. 

Friendship is always a sweet responsibility, never an opportunity.

En vacker sång  att lyssna på innan man ska hoppa in i sängen :)

Det är sent, nu måste jag sova :) 

Wave